Våren sköljer in över trädgården i vågor som ett perfekt planerat fyrverkeri. Först sköt kastanjen ut sina blomklasar, sedan exploderade lönnen samtidigt som ett vitt flor landade över körsbärsträden. Till och med asken börjar vakna och inse att det är fest.
Nu skiftar körsbärsträdet sakta över i grönt allteftersom blombladen singlar ner över stenknäckarna som sitter och knäcker överblivna körsbärskärnor. Nu är det äppelträdet som lyser och suger i sig det sista av solen innan den rullar ner bakom åsen.
Det enda som är konstant nu är koltrasten som sitter i samma träd, på samma gren, morgon som kväll. Ömsom visslande, ömsom gnisslande.
Koltrastens ljud är overkligt på något sätt.Så ofattbart vackert.
SvaraRadera