Vinden upptäcker att det helt plötsligt börjar skymma och bromsar in lite generat. Eftermiddagen smyger tyst över kvällströskeln och jag har suttit för länge för alla små begrepp blir svåra att hålla isär.
Ofta ligger de där riktigt geniala texterna, de som aldrig går att sudda bort, redo att rasa fram bakom en kurva med växeln i och en darrande fot på kopplingen.
Men hon öppnar ett fönster, hon blåser en vind och bryter min lag.
Allt detta ståhej bara för att man råkar öppna ett fönster? Gärna det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar