Plötsligt övergick Plurafebern till vanlig feber och jag ser drömmen om Eldkvarn försvinna borta i horisonten som en Amerikabåt...
Fryser, törstar, ömmar. Missar nästan hela Nordegren i P1. Det mesta kokar ner till ren blues.
Det är då jag upptäcker reprisen av Hedebyborna, med denna imponerande rollbesättning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar