Svalka

Kvällsdopp bland svala stenblock och det känns om om man är pånyttfödd.

När kläderna klibbar och det är lika varmt ute som inne är närheten till vattnet enda räddningen.

Söndagsvisdom

Ibland ser man inte skogen för alla blommor.

Kvällstid

Efter sen kvällsdusch

är det fortfarande ljust.

Klockan är sommar.

Jag öppnar dörren.

Stentrappan är ännu varm,

ingen tid syns till.

Kvällssol

Långt in i juni
min första barfotadag.
Känslan var bekant.

En svartvit bekant
jagar flugor i solen.
Verkar nöjd med det.

Midsommar-haiku

Midsommardagen

kör jag igenom staden

dränerad på liv.

En åldring med käpp

ser sig förvånat omkring.

Undrar vad som hänt.

Blogg från andra våningen

Buss- eller spårvagnsfärder innebär oftast ett vakuum i tiden mellan punkt A och B. Utomlands - men även som i lördags, på en vagn från Biskopsgården in mot Brunnsparken - brukar jag därför sitta och lyssna på folk. I lördags hade jag liknande tankar som Roy Andersson:

Hur har staden förändrats sedan du flyttade härifrån?
- Den har blivit så jävla fin! Det är en ung stad i dag, det finns en ung puls. Det är fint att universitetet ligger mitt i stan. Och invandringen - när mina föräldrar levde och jag tog vagnen till Hisingen för att hälsa på dem, var det fantastiskt att höra hur folk på vagnen kastar sig mellan göteborgska och massa andra språk. Det är charmigt.

Hela GP-intervjun med Sveriges coolaste regissör (eller ressigör, som Lars Molin sa) finns här.

Riksväg 40

Det sägs att det är den ljusaste tiden på året.

Folk dras västerut mot vattnet.

Det kan lika väl vara morgon som kväll som juni som september.

Jag tror ändå att det blir sommar till slut.

Vardagspoesi

I den tidiga skymningen tittar jag ut genom köksfönstret och ser en hare posera snällt, dryga fem meter bort. Nu är det dock så att om man bor i en lägenhet fördelad på två våningar ligger kameran ALLTID på fel våning när man behöver den.
När jag fått fatt i kameran har den förstås skuttat långt bort, med svansens vita sträng lyft som ett långfinger åt mig.

Nåväl.

Jag sprang ut i den tidiga skymningen
och ville sträcka handen genom himlen
men skyndade tillbaka hem
för att inte bränna vid potatisen.

Ett måste

Gråkallt

En kväll då det är för kallt att vara ute men för varmt att sitta inne.

När himlen är grå och skallen är tom får man låta andra poeter måla den:

Stopp, hej hallå!

Kallt, blåst, hat, rädda stackare, Gunnar Hökmark överallt och allmänt elände.

Säg är det konstigt om man längtar bort nån gång?



Längtan är densamma såväl i öst som i väst.