Vi som leverÄr bara de döda på semester
Nån sorts sommargäster
Jag har suttit under äppelträdet med Bodil i handen, fågelkvitter och brummande hästar i öronen, förgätmigej i ögonvrån, en värmande sol och en kylande vind i nacken.
Gräsmattan blir mer och mer ängslik nu, med klickar av tusenskönor och maskrosor. Snart kommer gräsklipparmannen med sin breda mördarpensel och målar hela skiten tråkigt jämngrön. Själv föredrar jag en viss naturlig anarki i trädgården.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar