Vardagspoesi

I den tidiga skymningen tittar jag ut genom köksfönstret och ser en hare posera snällt, dryga fem meter bort. Nu är det dock så att om man bor i en lägenhet fördelad på två våningar ligger kameran ALLTID på fel våning när man behöver den.
När jag fått fatt i kameran har den förstås skuttat långt bort, med svansens vita sträng lyft som ett långfinger åt mig.

Nåväl.

Jag sprang ut i den tidiga skymningen
och ville sträcka handen genom himlen
men skyndade tillbaka hem
för att inte bränna vid potatisen.

Ett måste