Buss- eller spårvagnsfärder innebär oftast ett vakuum i tiden mellan punkt A och B. Utomlands - men även som i lördags, på en vagn från Biskopsgården in mot Brunnsparken - brukar jag därför sitta och lyssna på folk. I lördags hade jag liknande tankar som Roy Andersson:
Hur har staden förändrats sedan du flyttade härifrån?
- Den har blivit så jävla fin! Det är en ung stad i dag, det finns en ung puls. Det är fint att universitetet ligger mitt i stan. Och invandringen - när mina föräldrar levde och jag tog vagnen till Hisingen för att hälsa på dem, var det fantastiskt att höra hur folk på vagnen kastar sig mellan göteborgska och massa andra språk. Det är charmigt.
Hela GP-intervjun med Sveriges coolaste regissör (eller ressigör, som Lars Molin sa) finns här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar