Jag har utforskat nya stigar idag. De slingrar sig nedför skogsbackarna ner mot Vättern och överallt kantas de av Anemona Nemorosa.
En ekorre följer mig lika nyfiket som jag följer den. En hackspett trummar och koltrastarna vänder på de torra löven.
Överallt sång. Överallt knoppar.
Plötsligt har jag asfalt under fötterna igen och jag tänker på alla bilar som just nu passerar förbi min gamla lägenhet. Aldrig tyst, alltid brus. Inga solvarma stenblock att sitta på. Inga rödhakar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar