När jag senare kommer tänka tillbaka på den här våren tror jag att jag kommer minnas två saker särskilt tydligt:
1. Hur våren genast tog ett strypgrepp om vintern och inte gav den en chans.
2. Denna låt och hur man framför sig ser Annikas breda, vackra leende när hon sjunger "storstilat"
Perssons pack är ett fantastiskt band och jag förstår inte hur vi har klarat oss utan dem så länge. Varför nöjer vi oss med Bernadotte och Sommerlath när vi kunde haft Persson och Norlin?
Åh, vilken underbar duett! Och vad underbart med denna blogg!
SvaraRadera