Älva

Sofia Karlssons röst forsar fram likt en älv av klart, kallt vatten genom urskogen. Drar du handen genom det virvlande vattnet känner du hur solglittret fastnar i huden.

Järntorgsskugga

På ett torg
i en stad
står en man

i skuggan av den store poeten

och väntar på Kvinnan.

Snart ska fyra timmar
av deras liv passera

snabbt som solen
på novemberhimlen.

Men ett arrivederci
värmer mer
än tusen timmar sol.

Tid

"Kanske är det för tidigt,
men imorgon är det säkert för sent"

Simone de Beauvoir

Självinsikt

So why don't I get your number, maybe call you some time
- You've got my number, it's still the same
I deleted it so I wouldn't call you up late at night
- Now at least you seem to do some things right

Frost

Oktober tar farväl
med rosa morgnar
och svarta vykort

och jag går runt
och önskar
att jag kunde
hitta fram till
det allra fulaste rummet
i människan

och ställa en blomma för
sprickan i fönstret
måla över
sönderrivna tapeter
lägga en dröm
och en förhoppning
under huvudkudden

men världens kartor
visar bara var
skatter är nedgrävda.

Arbetarpoesi

We busted out of class had to get away from those fools
We learned more from a three minute record than we ever learned in school
Tonight I hear the neighborhood drummer sound
I can feel my heart begin to pound
You say you're tired and you just want to close your eyes and follow your dreams down

We made a promise we swore we'd always remember
No retreat no surrender
Like soldiers in the winter's night with a vow to defend
No retreat no surrender

Now young faces grow sad and old and hearts of fire grow cold
We swore blood brothers against the wind
I'm ready to grow young again
And hear your sister's voice calling us home across the open yards
Well maybe we could cut someplace of our own
With these drums and these guitars

Blood brothers in the stormy night with a vow to defend
No retreat no surrender

Now on the street tonight the lights grow dim
The walls of my room are closing in
There's a war outside still raging
you say it ain't ours anymore to win

I want to sleep beneath peaceful skies in my lover's bed
with a wide open country in my eyes
and these romantic dreams in my head


Copyright © Bruce Springsteen (ASCAP)

September

...och vore det inte för trädens rödgula signalerande skulle vi nog lyckas förtränga den annalkande kylan ett bra tag till.

Sschhh

Den här bloggen sover. Ägarens lust har försvunnit, blåst bort som sommaren.

Nåt för dom som väntar

Kanske berodde det på Vatten, sol och ängar.
Leka farligt hade väl ett finger med i spelet.
Det var definitivt Norrländska präriens gudinna.

Vad det än berodde på fick semestern ett lyckligt slut.

Sundborn

Jag har fått en överdos av Carl och Carin Larsson.

Lilla Hyttnäs är svårt att beskriva med hjälp av bild och text. Husets charm och värme måste upplevas på plats. Raden "Vet du vad: var god och glad", som Carl skrivit ovanför dörren i matsalen, känns som en bra sammanfattning av atmosfären i hela huset.

För att inte tala om det underbara läget.

Någon gång ska jag ha ett hus med förmak.

Avslappning

Regnet därute
sköljer bort semesterns hets
och öppnar böcker.


Under vindsfönstret
hör jag smattret från taket
och bokens röster.

Förmiddag med krökt rygg

När man hittar den där tuvan, som är så full med blåbär att man knappt behöver flytta på sig på flera minuter, glömmer man både tid och rum. Det blåser säkert 10-15 sekundmeter och man borde kanske vara rädd för att få nedfallande grenar i huvudet. Istället får man något maniskt i blicken som sällan når högre än 50 cm ovan marken.

Jag har dessutom, för första gången någonsin, hittat ett äkta smultronställe.

(Telefonbilder, därav dålig kvalitet)

Dagens X

Dagens färg: Grönt


Dagens bär: Hallon


Dagens storlek: Liten

Dagens känsla: Blöta fötter

Sjön har tusen ansikten

Vindstilla vikar, dramatiska moln, blå himmel, glittrande vatten. På bara ett par morgontimmar ändrar sjön karaktär ett oräkneligt antal gånger.

Fiskgjusen lämnar mat i boet. Skäggdoppingen med ungar på släp. Tärnan svävar på de lätta vindarna runt öarna och längs med stränderna. Verkar trotsa tyngdlagen.

...och livet såg ut som ett tåg

Tåget. Denna perfekta metafor för resan bort, längtan ut i världen. Om bilen är det mest besjungna transportmedlet är väl tåget det som fungerar bäst inom litteraturen, framför allt lyriken. Detta är ett lysande undantag.

Stationshusen. Skyltarna. Byarna. Folket på perrongerna.

Det är inte samma sak att resa igenom världen med bil och det susar definitivt inte lika trevligt.

Biologi

Nog är det väl märkligt, att många vill hindra homosexuella par från att skaffa barn, när det är fritt fram för vilka heterosexuella idioter som helst?

Semester

Ni krakar i sommarhagen.

Tittar ni ibland upp från gräset och njuter av ekarna, björkarna och blommorna som omringar hagen?

Snart lufsar ni runt, runt i ridhuset igen.

Jobb, jobb, jobb.

Slit, slit, slit.

Som humlans.

Väntan

Det är mer än körsbär man kan vänta på.

Gullikt

Det sägs att gult är påskens färg.
Bryr väl inte jag mig om?
Jag vägrar låta en högtid lägga beslag på en färg.

Att ett popband gör det har jag däremot inga som helst problem med!

Det finns skönhet i flodens silversånger

För ibland vill man bara bli full och skråla.

La rosa

På tal om rosor

Tiramisù

Ser på Solens mat - för vilken gång i ordningen vet jag inte - och drabbas av den där längtan till stövellandet, hör surret från gränderna, känner de svala luftstötarna i Milanos tunnelbana och framförallt: känslan av att allting smakar lite mer.

Varje måltid borde för övrigt avslutas med en tiramisù och om vi ska leka Melodikrysset betyder ju det ungefär "Lyft upp mig" och då blir lodrätt nio alltså helt logiskt detta.

Klorofyll

Allting knäpper upp.
Livet är så nära nu
utan överrock.

Det klarnar

Åska, ösregn och bilkö gör att det tar en timma att komma hem. Trött, hungrig, gnällig, men väl hemma klarnar det. Solen slickar upp regnet och P3 Kultur pratar om en saknad broder.

Svalka

Kvällsdopp bland svala stenblock och det känns om om man är pånyttfödd.

När kläderna klibbar och det är lika varmt ute som inne är närheten till vattnet enda räddningen.

Söndagsvisdom

Ibland ser man inte skogen för alla blommor.

Kvällstid

Efter sen kvällsdusch

är det fortfarande ljust.

Klockan är sommar.

Jag öppnar dörren.

Stentrappan är ännu varm,

ingen tid syns till.

Kvällssol

Långt in i juni
min första barfotadag.
Känslan var bekant.

En svartvit bekant
jagar flugor i solen.
Verkar nöjd med det.

Midsommar-haiku

Midsommardagen

kör jag igenom staden

dränerad på liv.

En åldring med käpp

ser sig förvånat omkring.

Undrar vad som hänt.

Blogg från andra våningen

Buss- eller spårvagnsfärder innebär oftast ett vakuum i tiden mellan punkt A och B. Utomlands - men även som i lördags, på en vagn från Biskopsgården in mot Brunnsparken - brukar jag därför sitta och lyssna på folk. I lördags hade jag liknande tankar som Roy Andersson:

Hur har staden förändrats sedan du flyttade härifrån?
- Den har blivit så jävla fin! Det är en ung stad i dag, det finns en ung puls. Det är fint att universitetet ligger mitt i stan. Och invandringen - när mina föräldrar levde och jag tog vagnen till Hisingen för att hälsa på dem, var det fantastiskt att höra hur folk på vagnen kastar sig mellan göteborgska och massa andra språk. Det är charmigt.

Hela GP-intervjun med Sveriges coolaste regissör (eller ressigör, som Lars Molin sa) finns här.

Riksväg 40

Det sägs att det är den ljusaste tiden på året.

Folk dras västerut mot vattnet.

Det kan lika väl vara morgon som kväll som juni som september.

Jag tror ändå att det blir sommar till slut.

Vardagspoesi

I den tidiga skymningen tittar jag ut genom köksfönstret och ser en hare posera snällt, dryga fem meter bort. Nu är det dock så att om man bor i en lägenhet fördelad på två våningar ligger kameran ALLTID på fel våning när man behöver den.
När jag fått fatt i kameran har den förstås skuttat långt bort, med svansens vita sträng lyft som ett långfinger åt mig.

Nåväl.

Jag sprang ut i den tidiga skymningen
och ville sträcka handen genom himlen
men skyndade tillbaka hem
för att inte bränna vid potatisen.

Ett måste

Gråkallt

En kväll då det är för kallt att vara ute men för varmt att sitta inne.

När himlen är grå och skallen är tom får man låta andra poeter måla den:

Stopp, hej hallå!

Kallt, blåst, hat, rädda stackare, Gunnar Hökmark överallt och allmänt elände.

Säg är det konstigt om man längtar bort nån gång?



Längtan är densamma såväl i öst som i väst.

Solens strålar

En dag då allt strävar efter solens guld.

Då även korna tar helg.

Då man spontant bjuder upp till dans.

Ibland tror jag även de döda njuter av solen.

The king of rock n´ soul

En i många avseenden stor röst.

Originalinspelning (som egentligen låter bättre) finns här.

Gammelskog

Vissa tycker att fallna träd ska röjas undan men oj så viktigt det är att de ligger kvar.

Det är enkelt (och gratis) att göra en insats.

Finis terrae

Vi som lever
Är bara de döda på semester
Nån sorts sommargäster

Jag har suttit under äppelträdet med Bodil i handen, fågelkvitter och brummande hästar i öronen, förgätmigej i ögonvrån, en värmande sol och en kylande vind i nacken.

Gräsmattan blir mer och mer ängslik nu, med klickar av tusenskönor och maskrosor. Snart kommer gräsklipparmannen med sin breda mördarpensel och målar hela skiten tråkigt jämngrön. Själv föredrar jag en viss naturlig anarki i trädgården.

Petite fleur

En flod av förgätmigej rinner nerför slänten bakom äppelträdet.

Den lilla blomman ger mig associationer till en film där vissa behöver hjälp på traven.

Nu har jag väntat och väntat på att någon ska fylla tomrummet efter Lars Molin men ännu har jag ingen efterträdare i sikte. Detta verkar ju vara ett bra initiativ dock.

Tajming

Våren sköljer in över trädgården i vågor som ett perfekt planerat fyrverkeri. Först sköt kastanjen ut sina blomklasar, sedan exploderade lönnen samtidigt som ett vitt flor landade över körsbärsträden. Till och med asken börjar vakna och inse att det är fest.

Nu skiftar körsbärsträdet sakta över i grönt allteftersom blombladen singlar ner över stenknäckarna som sitter och knäcker överblivna körsbärskärnor. Nu är det äppelträdet som lyser och suger i sig det sista av solen innan den rullar ner bakom åsen.

Det enda som är konstant nu är koltrasten som sitter i samma träd, på samma gren, morgon som kväll. Ömsom visslande, ömsom gnisslande.

Höjdskräck

Det spelar ingen roll om man står vid bergets fot


eller på dess topp.



Man känner sig ändå väldigt liten.

Som en myra på en blåsuga.